By Agneta Oledal, Mar 25 2017 02:32PM

Det skulle bara ta ett par timmar att göra en himmeli påstod jag. Å nej det var allt en nybörjartur. Valet av enkla former och stora rör underlättade. Sen ville jag ju utveckla det hela och fick tag på en del av Nordisk Familjebok vars spalter fick styra storleken på rören. Halv storlek på rören = halv storlek på resultatet, att jag inte tänkte på det! Nu många, många hundra rör och 40-50 timmars jobb senare är den äntligen klar....kanske. Riktigt nöjd är jag inte och det var väl det jag skulle vara...inte ge mig förrän det är riktigt, bra. Det behövs något mer för att få den spännande.

Vi får se, kanske fortsättning följer. Det finns fortfarande massor av sidor kvar i Nordisk Familjebok.


Himmelin är delvis ihopknuten med mammas sparade små garnstumpar. Jag lämnade de minsta och mest rörande små, upplindade på kartongbitar och tändstickor, till min minnesbank.

Ja så gjorde man förr, alla små stumpar kunde komma till nytta. Nu har dom det, håller sammans mina pappersrör i en helt onödig himmeli.

- Aha du gör halm av papper, sa min son, när jag försökte berätta vad jag höll på med, en halmteknik fast av bokpapper. Ja ni hör ju hur dumt det låter. Halm är ju också en sorts överblivet material och lika obeständig. Men den här himmelin, eller mobilen, eller vad man nu väljer att kalla den är väldigt spännande att titta på, den rör sig lätt i luftdraget och ändrar sig ständigt. Man kan bli sittande en lång stund och bara glo.

Olika längder på pappersrören gav stor effekt i slutänden.
Olika längder på pappersrören gav stor effekt i slutänden.
Avancerad himmeli av små tunna rör, ändå inte helt nöjd.
Avancerad himmeli av små tunna rör, ändå inte helt nöjd.
Kommer man nära kan man läsa texterna på rören.
Kommer man nära kan man läsa texterna på rören.

By Agneta Oledal, Mar 17 2017 11:44AM

Det ska se lätt ut, annars blir det liksom inte bra. Många gånger hör man kommentarer på våra utställningar som, "Oj vad smart!" eller "Har dom gjort så här, vad enkelt." Ibland är det faktiskt en enkel lösning också, men jag lovar, det var verkligen inte enkelt från början. Det tog ett bra tag och många misslyckanden att komma på det enkla och få det att se proffisgt och attraktivt ut. Metoden ska hålla gång på gång och gå att använda utan att vålla användaren besvär. Lyckas kanske inte alltid!

Konsten är att inte nöja sig förrän man kommit ända fram. Sen vet man ju aldrig om det verkligen finns någon enda människa i världen som tycker att det man gjort är bra. Men bara Korona gillar varandras resultat är vi nöjda brukar vi säga. Hm...det är roligt om någon mer också gör det.


Just nu jobbar jag, Agneta med bokkonst för Vedbogalleriet under Vårrundan på Kinnekulle igen. Är det tredje eller fjärde året? Kanske det sista det är en lyx att jobba med de nya vägarna. Böckerna som ligger där och är så vackra och som har överlevt sig själva, de är ju en resurs. Jag kan inte låta bli att tänka på vad man kan göra av bokpappret? Allt som man kan göra av vanligt papper förstås, utom att skriva eftersom det redan finns text. Jag har provat att göra en bok i boken, t.ex. rita, men ännu har det inte blivit tillräckligt bra. I år blir det något som hänger i luften, en sorts mobiler. Jobbigt? Ja absolut! Jag rullar och rullar papper till smala rör i olika storlekar. Limma skarvarna är värst, lyckas inte alltid, då är det röret förstört. Det behövs väldigt många rör så det tar hela dagen, ibland flera dagar och sen bara någon timme eller två att bygga en Himmeli, som det heter på finska. Är det värt besväret? Vet inte, men det är en utmaning och en ny del av mitt projekt att ta tillvara gamla böcker.


Kanske gör jag inga mängder, men roligt ändå att gick
Kanske gör jag inga mängder, men roligt ändå att gick
Blå pappersrester från tidigare projekt
Blå pappersrester från tidigare projekt

By Agneta Oledal, Feb 23 2017 09:37PM

Vad gör man när dimman ligger tät och iskall utanför fönstret och det är sportlov. Kanske lite pyssel sa barnbarnen till farmor. Det blev ett par glada hästar av tomma toarullar. Nja glada och glada, de står lite ostadigt på sina pinnben och har anledning att hålla sig still och avstå från glädjesprång.


En liten väska från barnens pappas barndom, var också inspirerande. Han knåpade tålmodigt ihop den en dag för 35 år sedan då det också var dåligt väder. Men just när sömnaden av nya väskor skulle börja lättade dimman och solen tittade fram och lockad ut barnbarnen i den vårlika februaridagen. Väsksömnaden får vänta till en anna dag.





Tomma toarullar kan alltid bli något nytt och aldrig förr skådat
Tomma toarullar kan alltid bli något nytt och aldrig förr skådat
Pappas inspirerande lilla väska med 35 år på nacken
Pappas inspirerande lilla väska med 35 år på nacken

By Agneta Oledal, Jan 11 2017 08:37AM

Å vi längtar efter ljuset! Jodå vi anar att solen redan står högre på himlen, i alla fall några mm. Men man vill gärna att det ska gå ännu fortare. Ser fram mot långa dagar och långa blåa skymningar. De kommer det vet jag, men just den här tiden känns det trögt. Oxveckorna sa mormor, lite pengar och lite att glädja sig åt. Bara att jobba på som en gammal oxe.


När vi gjorde lamporna till Returrundan på Kinnekulle i höstas var mörkret på väg och det var den tröslösa tiden november - december - januari vi tänkte på och ville skapa en ljusglimt åt. När jag letade bilder till min hemsida hittade jag interiörbilderna till Gitts underbara och knasiga lampor. Undrar var dom lyst i höst? Förhoppningsvis har de lyst upp någonmörk vrå och glatt någon kär medmänniska.



I verkstan, ännu bara på G
I verkstan, ännu bara på G
Stor lampa med lite ljus, som en blek decembersol
Stor lampa med lite ljus, som en blek decembersol
Lyktgubbar på rad, ett ljusets lilla sällskap
Lyktgubbar på rad, ett ljusets lilla sällskap

By Agneta Oledal, Jan 8 2017 11:25AM

Hur kan man börja det nya året på ett bra vis? Barnen ville rida in i det och i brist på häst tillverkade Ona,13 en trähäst åt sina småsyskon. En gammal sågebock, lite brädor och bruna klisterremsor....det tog inte många minuter. Nu redan upphov till många lekar. Riktigt lyckat!


Ställ den här hästen mot digitala robotar och andra dyrköpta jullkappar. Vilket är roligast tro?

Man kanske inte ska utelsuta något av det, men jag kan inte udvika att tänka att både det spontana byggandet av hästen och alla lekarna runt den är rena träningen inför livets alla tillfällen för problemlösning.

Dessutom maxat miljövänlig!



Hästen Balder, här utan ryttare
Hästen Balder, här utan ryttare
RSS Feed

Web feed